1. Likheten är ju då att alla är utsatta av klassen (dock i olika ''grader''). Ingen av dem står riktigt upp för sig själv och dem gör oftast vad andra säger åt dem att göra.
Thomas är rent av mobbad, ensam och utanför. Jag tror att han egentligen vill vara med dem andra men att han har gett upp hoppet lite. Han vet att ingen kommer ''börja'' tycka om honom vad han än gör, så han försöker inte ens. Jenny är också utanför, men kanske inte lika mobbad som Thomas är. Det är mest att den ända hon är med är Juha och dem är bara med varandra utanför skolan eftersom han hellre är med dem ''coola'' personerna. Juha däremot är också egentligen ganska ensam och hans ända vän är faktiskt Jenny, men han försöker. Han försöker så otroligt mycket att ställa sig in vid folk i klassen, vilket han gör genom humorn.
Jag tror att Thomas har accepterat att vara ensam och Jenny har vant sig men att vara ensam är fortfarande Juhas rädsla. Han vill bli älskad och omtyckt av alla.
2. Som Juha beskriver det är dem alla tre fula och kanske är resten av klassen ytliga, så det kan vara ett skäl. Jag skrev även i fråga 1 att ingen riktigt står upp för sig själv och då är det lätt att vara på dem. Juha faller alldeles för lätt för grupptryck och därför kan det också vara lätt att klanka ner på honom. Dem här tre personerna anses svaga och det är oftast dem svaga personerna man ger sig på. Men i slutändan är det dem som är starkast.
3.De mobbar och trycker ner andra så att dem blir rädda och gör som dem ''tuffa'' säger.
4. Jag tycker att det är förnedrande att Jenny faktiskt fantiserar om hur det skulle vara att få gå hem till Pia och vara med henne och Eva-Lena. ''Jenny hatar inte Pia. I fantasin får hon följa med Pia hem och leka, och de har massor av saker att prata om, och Pia berättar hemligheter för Jenny som inte ens Eva-Lena får höra, och Jenny lovar dyrt och heligt att inte berätta för någon i hela världen.''
s. 113-114
5. Komiken är det ända han känner till så han vet inte vad han annars ska göra för att bli accepterad och omtyckt. Man gör det man kan, vad man känner sig säker på för att ändra på saker.
Bra Cornelia!
SvaraRadera